Torsdag 27/9 - Snapshots II

Nyckelpersoner

Att ha nycklar är en statussybol här – ju större nyckelknippa desto viktigare person. Dom flesta är också ytterst obenägna att låna ut sina nycklar, hellre följer dom med och låser upp än dom släpper ifrån sig nycklarna. När jag här om dagen lyckades låsa mig ute från kontoret och sökte upp övervaktmästaren för att be att få låna deras nyckel blev jag således inte förvånad över svaret: - Jag skickar dit någon som öppnar åt dig.

Jag gick tillbaka till kontoret och det dröjde inte länge förrän en man i blå overall dök upp, bärandes på en stol…
- Är det här det ska öppnas?
Jag nickade mot dörren.

Han ställde stolen en bit från dörren, klev upp på sitsen och måttade en välriktad spark mot låset så att flisor och låsdelar yrde.

- Thank you very much, sa jag lite förvirrat.
- You’re welcome, sir, don’t forget to apply for a new lock.


I hövlighetens hemland.

I Kitwe finns två mjukglasmaskiner, den ena i en glassbar nära marknaden, den andra på snabbmatstället the Hungry Lion. Jag har inte ätit glass på över en månad och går till glassbaren för att stilla detta plötsliga och starka behov. Dessvärre har dom precis fyllt på maskinen och det kommer att dröja 8-10 minuter innan jag kan få min glass, upplyser expediten och ber vänligt om ursäkt för olägenheten.

Jag har nog fått en släng av solsting för jag återkallar min beställning, viftar bort hans ursäkter med en irriterad gest och snäser att:

- Forget it! I don’t have time for that I’m going to the Hungry Lion!

- Yes, of course, sir, thank you for popping by.

Det är så absurt att jag börjar skratta, men expediten är helt allvarlig. Det finns inte ett spår av sarkasm hos honom och han ler hövligt mot den flabbande musungun.

(Säkert gläder det någon att glassmaskinen på Hungry Lion var trasig).