Jag har märkt att Violet, som sköter min städning, går igenom soporna innan hon bär ut dom. Hon plockar på sig sådant hon tycker är ätbart. Därför har jag börjat bli noga med när och hur jag slänger saker. Jag lägger t.ex. inte ruttna grönsaker bland fimpar och äckliga snytpapper. Ska jag kasta några alldeles för gamla, mjukläbbiga potatisar så spar jag dom i kylskåpet till nästa tisdag (Violet kommer på tisdagar). Sedan ”slänger” jag en plastkasse som liksom råkar hamna som avdelare mot det äckliga i botten av sophinken. Ovanpå denna lägger jag dom utgångna potatisarna. Och om jag har en flaska mjölk som blivit sur så behåller jag den i kylen till tisdag morgon, och i stället för att hälla ut mjölken i vasken och slänga den tomma flaskan, ställer jag flaska med innehåll bredvid sophinken precis innan Violet kommer så det ser ut som att den liksom inte fick plats.
Hon tar hem den till sina barn.
Jag betalar Violet väldigt bra. Så bra att vissa tycker att det är opassande. Och jag har sagt henne att hon får äta allt hon hittar i kylskåpet - en förmån hon utnyttjar ytterst sparsamt (förmodligen rädd att bli av med jobbet). Men jag kan inte förmå mig till att säga ”varsågod lilla vän här får du en fin påse ruttna grönsaker och en halv limpa mögligt bröd att ta hem till dom små hjärteklimparna”. Det kan jag inte göra.
Så jag källsorterar.
Ätligt här och oätligt där.
Och hur hemskt jag än tycker att det är… så vet jag faktiskt inte hur jag skulle kunna göra något bättre av denna sorgliga och absurda situation.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej! Jag bor också i Zambia. Jag skäms för att vi är så dåliga på att äta upp vår mat, det är mycket som ligger kvar i kylen tills det är oätligt - för oss. Men jag tycker det är lika pinsamt att slänga mat som andra fortfarande tycker är ätlig. Därför försöker jag ställa fram saker jag vet vi inte kommer äta, och så säger jag till vår maid att ta vad du vill ha, jag vet att det börjar bli lite gammalt, och jag vet att det tyvärr bara kommer att ligga o ruttna i vår kyl. Släng sedan det du inte kan/vill ta tillvara.
Då behöver hon inte skämmas för att hon tar eller äter sopor (det tror jag inte att hon gör, men jag tror att hon ändå gärna skulle vilja ha en del av vad vi slängt), och jag får lite lite mindre dåligt samvete. Hon uppskattar andra saker än vi. När vi kokade julskinka förra året tex, och ville slänga svålen och fettet, så ville hon gärna ha det, för att koka med i någon stew och ge lite smak. Så det som vi ser som sopor, behöver inte alltid vara det.
Vår maid o jag har pratat om det här, att vi i Sverige är ganska dåliga på att ta tillvara maten, att jag ibland planerar fel osv, och att jag vet att hon kan använda en del av det som jag inte kommer att använda. Det känns som om ingen av oss nu skäms för hanteringen av denna skillnad mellan oss.
Tack Anna, för bra synpunkter på ett dillemma man inte fått så mycket träning på hemma i Sverige.
Skicka en kommentar