Swezams ungdomsklubb höll en tillställning med anledning av Internationella Aidsdagen. Det bjöds på diktuppläsning, dramaframställningar, dans, föreläsningar mm. Efteråt, just innan det var dags för tårta, kom dom obligatoriska avtackningarna. Jag gissar att genomsnittszambiern tillbringar ca: 20% av sin vakna tid med att uttrycka tacksamhet. När man kommer från Sverige där en säkert större tidsandel åtgår till att klaga och uttrycka missnöje, utgör detta lite av en kulturchock. Men det är så det är här.
När turen kom till publiken att uttrycka sin tacksamhet utsågs, traditionsenligt, den äldste, vilket var en kvinna, i starka klara färger. Hon gick fram till scenen, log ett stort, tandlöst leende och sade:
– Jag är femtioåtta år och har inga tänder. Ni dör med munnen fulla av tänder. Jag minns mycket väl hur frestande kärleken kan vara. Men snälla ni, tänk er för! Jag vet inte varför det blivit såhär; jag vet inte varför Gud sänt oss denna prövning; men i bibeln finns svaret på vad ni måste göra: Ni måste avhålla er från sex innan äktenskapet och ni måste förbli er partner trogna. Det är vad ni måste göra, om ni vill bli tandlösa som jag.
fredag 14 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar