Födelsedag...

Jag vet att det sägs om mig att jag är lite korkad, att jag går på nästan vad som helst… Det kanske är sant. Men riktigt så korkad är jag faktiskt inte, för när Anthony, min trädgårdsmästare, knackar på och, med milda, ärliga ögon berättar att det är hans födelsedag idag och att han så gärna skulle vilja fira detta på något vis med familjen …om jag kunde tänka mig att bidra? (annars blir det bara en pytteliten portion nshima), så säger jag, spydigt:
- Detta är din tredje födelsedag sedan augusti och jag börjar tvivla på att du är riktigt ärlig…
- Första gången du fyllde år sa du att du var fjorton. Är du alltså 16 nu?
Anthony skruvar lite förläget på sig och hänvisar mumlande till den abstrusa afrikanska tideräkningen.
Men jag vill plåga honom lite mer, för i torsdags skulle han överraska mig med att klippa gräset på baksidan av huset, dit ingen någonsin går, och där jag hade planterat några väldigt speciella örter. Fem ”pin” tyckte han kunde vara en själig ersättning för denna synnerligen oönskade insats.

- Nå Anthony, insisterar jag. Hur gammal är du idag?
- Jag tror jag går till den amerikanska prästen, svarar den lille trädgårdsmästaren och lommar purket iväg.

Senare på eftermiddagen tittar jag in hos Carmen. Hon har fullt upp med att baka en tårta.
- Anthony fyller år idag, förklarar Carmen, jag tror inte den lille stackaren ens vet vad en födelsedagstårta är… tillägger hon och plutar lite medlidsamt med sin amerikanska mun.
Carmen har vackra ögon och lite mjöl på näsan.