Det var länge sedan jag bloggade. Det beror på att jag haft en off-linesemester, farit runt och turistat med min hitresta mor och dotter.
Det beror också på att sedan jag började skriva krönikor i DN har denna blogg plötsligt fått massor av läsare. Och det skrämmer mig.
Såklart.
Mina små introverta resonemang har huvudstupa kastats ut i offentlighetens skoningslösa ljus där varje skavank och repa blir plågsamt tydlig.
För mig har alltid texten föregått tanken. Om jag någon gång råkar gå tillbaka och läsa vad jag skrivit blir jag nästan alltid generad över hur insiktslös jag var.
Så det brukar jag undvika.
Alltihopa är egentligen en läroprocess, en resa – förhoppningsvis – mot större insikter. Just den här resan började jag från noll och det har gjort några läsare upprörda, tex. Katarina och Anonym. Jag hoppas dock att det ska finnas en utveckling i det jag skriver.
Frågan som obetingat inställer sig är: Får man göra en så privat process offentlig?
Jag måste komma fram till att det får man.
Enkannerligen i perspektiv av Big Brother, Baren, Bonde söker Blondin och allt vad det heter…
Så jag fortsätter ett tag till, dock med justeringen att jag framgent kommer vara mycket försiktigare när jag skriver om identifierbara personer. Det borde jag nog ha varit redan från början… men, som sagt, texten föregår tanken.
3 kommentarer:
As I don't have a Swedish "skriv maskin", English has to do.
I have been to countries, where the poverty is rampant. I have also felt the need to help and felt as powerless as Mikael. I have seen infants in the white men's hospital, in cribs occupied by 2 or 3, because of shortage of beds. They had tetanus (stelkramp) and dying. Mothers or grandmothers smear cow dung on the umbilcal cord when they get born. Their custom. The white men tries to educate. Women come in with breasts hard as stone, because of untreated cancer. Men with broken bones due to falling of the cliff, where their meager garden is. They often had walked for miles, if not days to find help after the witch doctor, who took their money, could not help them.
The only thing we "white", who also includes black educated faces, can do is understand that everyone can help in whatever way they seem possible. Don't hide what is going on in this world. Listen and read, be the best you can as a human being and don't critizise people, who really tries to open the eyes of us others who live in comfort and security. One gets very upset and resentful of ones own country and politics and the only thing one seem to be able to do is to lash out with words.
Everyone who is "trygg", should thank their lucky star for who they are and where and how they live. None of us had a choice, where we were born and who our parents are. In many ways we can choose our own destiny, but only as adults and if we can afford it and education is the key to all.
Hej, jag läste din krönika i dn söndag 17 feb. Agnes som du skrev om - har du hennes adress, om man skulle vilja skicka lite pengar?
mvh Anna
Anna!
Sedan jag skrev den krönikan har Agnes "hus" och 76 andra bostäder i Ipisukilo spolats bort. Jag vet inte hur man kan få tag på henne.
Skicka en kommentar