Tron på FN

Igen kommer jag hem och knäpper på TVn.
Huvudnyheten: Upplopp och gatukravaller i Lusaka på grund av vattenbrist. Fyra gånger i timmen bryts för ett meddelande från Zambias Vatten & Avloppsverk som manar till lugn och ber så väldigt mycket om ursäkt men på grund av tekniska problem är följande områden i Lusaka för tillfället utan vatten…

Det är märkligt att tänka sig människor råka i panik för att vattnet försvinner… Det kommer ju tillbaka… Det gör det väl alltid…? Så är det i alla fall hemma… Som sagt.

Sedan ett halvtimmeslångt program ägnat åt den nyligen antagna FN-resolutionen som erkänner den 14/11 som den internationella världsdiabetesdagen. Resolutionen läses upp i sin helhet av en allvarlig professor i statsvetenskap. Han har grå kostym och sitter på en enkel pinnstol framför den Zambiska flaggan.
Detta följs av lärda utläggningar om resolutionens faktiska utsträckning, eventuella oavsiktliga tolkningsutrymmen och djupare innebörd. Till sist, en medicinsk rapport om diabetes och ett inslag om hur man bör äta och leva för att förebygga diabetes…

Jag vet inte om det finns några diabetiker i Zambia. Jag skulle gissa att dom generna försvinner ganska snabbt i ett land som saknar allmän sjukvård och där folk dör av behandlingsbara struntsaker varje dag.

Men uppmärksamheten handlar knappast om diabetes, den handlar om FN. Allt som har den minsta anknytning till FN blir automatiskt huvudnyhet här.

Är det inte konstigt att det på den kontinent som tjänar absolut minst på det överstatliga ”samarbetet” hålls denna institution som högst? FN är pinnhållet under Gud. Och Dag Hammarskjöld är definitivt granne med Gud.
Ett anglopretentiöst kostymdagis som inte ens låtsas att alla länder är lika mycket värda. Vad gör FN så märkvärdigt?

Svaret jag får igen och igen:
- Fredsarbetet. För Afrikaner är fred den viktigaste egenskapen hos ett samhälle…
Men jag kan inte släppa ett så idiotiskt uttalande okommenterat och måste därför uppnosigt fråga:
- Och alla dessa blodiga stamkrig..?

- Just därför.

Oj.

Tanken på ett samhälle som är villigt att lära av sina misstag med en kortare reaktionstid än de vanliga 2-3 generationerna är hisnande. Och jag måste tystna en liten stund.